Ännu en bok struken från listan. Höstlovsresan har verkligen gett tid till mycket läsning.
Jag uppskattade Främlingen, även om jag stundvis hade svårt för språket. Det är avhugget, nästan osammanhängande, men ligger samtidigt i linje med huvudkaraktären.
Andra delen påminde mig till viss del om Tolstojs Ivan Iljitjs död, även om Meursault snarare konstaterar vem han är än begrundar hur han levt. Rättegången tycker jag är bokens svagaste del. Här blir det för mycket samhällskritik, moral och filosofi på en gång. Lite överansträngt och abstrakt. Eller så är det bara jag som inte riktigt hänger med.
Det är ingen bok jag skulle beskriva som särskilt njutbar att läsa, även om det finns fina stunder. Däremot är den intressant att fundera över efteråt. Jag tar framför allt med mig insikten att jag behöver bli bättre på att förstå en bok i sitt sammanhang innan jag dömer den. Jag var nära att lägga tillbaka den men efter en diskussion med Clara (min bokcirkel-AI-mentor) gav jag den en chans till.
Att jag kan uppskatta en bok utan att nödvändigtvis tycka om att läsa den. Det är nytt. På det sättet har Främlingen varit en viktig del av min litterära upptäcktsresa men absolut inte en av mina favorit-böcker.