The Sun Also Rises – Ernest Hemingway

Efter Den gamle och havet hade jag ganska låga förväntningar på Hemingway. Jag kunde inte alls hitta de kvaliteter som kritiker tillskriver den boken. Det var därför med visst vemod jag gav mig på The Sun Also Rises.

Lyckligtvis tog det inte lång tid innan jag insåg att detta var något helt annat. Karaktärerna tillåts vara spretiga, dialogen lekfull och scenerna insmickrande. Inte alls som i Den gamle och havet. Det liv av drickande och på ytan bekymmerslöst leverne som boken kretsar kring målar fort upp något som jag bäst kan beskriva som en mycket njutbar sitcom i bokform.

Berättelsen slingrar sig fram genom små händelser där dialogen är central. Allt berättas från Jakes perspektiv, men Hemingway går inte i fällan som skulle kunna göra att boken känns som en dagbok. Nej, det känns mer som en kompis som återberättar vardagliga händelser på ett underhållande vis. Jag sitter och vänder blad, småskrattar och känner mig som en i gänget.

Även om historien är trivial är karaktärerna komplexa. Han låter dem dock framstå som ytliga och låter dialogen sakta ge dem djup om man själv väljer att tillskriva dem allt fler egenskaper och karaktärsdrag utifrån sina egna tolkningar.

Nåväl, jag ska inte brodera ut texten mer. En mycket bra bok helt enkelt!